Frågewiki

Hygien, röntgen och läkemedel

11 frågor · senast uppdaterad

Kraven i den dagliga kliniska driften: basal hygien, kontroll av autoklaven, ansvar för medicintekniska produkter, regler för röntgen och hur läkemedel ska hanteras.

Vilka hygienkrav gäller för personalen på en tandvårdsklinik?

Socialstyrelsens föreskrifter om basal hygien i vård och omsorg (SOSFS 2015:10) gäller även tandvården. Arbetskläder får bara bäras i arbetet, ska ha ärmar som slutar ovanför armbågen och bytas dagligen eller så snart de blivit förorenade. Plastförkläde eller skyddsrock används när kläderna riskerar kontakt med kroppsvätskor. Underarmar och händer ska vara fria från armbandsur, smycken, bandage och förband, och naglarna korta och fria från konstgjorda material.

Händerna desinfekteras med alkoholbaserat medel omedelbart före och efter varje vårdmoment. Skyddshandskar för engångsbruk används vid risk för kontakt med kroppsvätskor och byts mellan varje moment.

Stänkskydd för ögon, näsa och mun (visir, eller munskydd med skyddsglasögon) är branschpraxis i tandvården enligt Svensk Förening för Vårdhygiens riktlinjer (HOBIT) men regleras inte i SOSFS 2015:10. Vi rekommenderar regelbundna hygienronder med dokumenterat resultat.

Källa: SOSFS 2015:10 om basal hygien i vård och omsorg (konsoliderad)

Vilka kontroller ska vi göra av autoklaven?

Det finns ingen författning som räknar upp autoklavtester. Kraven följer av att ni ska ha rutiner för säker användning av medicintekniska produkter (HSLF-FS 2021:52) och utöva egenkontroll (SOSFS 2011:9). Vad som ska göras styrs av standarder, tillverkarens anvisningar och branschpraxis.

I svensk tandvård används oftast små ångautoklaver enligt standarden SS-EN 13060 med B-program, som klarar förpackat och håligt gods, och autoklaven valideras enligt SS-EN ISO 17665. Praxis är att varje dag före första sterilisering köra ett vakuumtest och därefter ett ångpenetrationstest (Helix eller Bowie & Dick). Underkänns ett test används autoklaven inte förrän ett nytt test är godkänt. Vid varje cykel kontrolleras kemisk indikator, processkvitto och förpackningar, och årligen görs processkontroll och service enligt tillverkaren.

Dokumentera med cykelnummer, resultat, datum och vem som utförde kontrollen. Vi rekommenderar att spara dokumentationen i minst tre år.

Källor: HSLF-FS 2021:52 2 kap. 2 § (rutiner för medicintekniska produkter) · SOSFS 2011:9 5 kap. 2 § (egenkontroll)

Vilket ansvar har kliniken för medicintekniska produkter?

Socialstyrelsens föreskrifter HSLF-FS 2021:52 gäller även tandvården och reglerar vårdgivarens ansvar vid användning av medicintekniska produkter, till exempel unit, autoklav, diskdesinfektor, röntgen och motorer. Produkterna ska kontrolleras före användning enligt tillverkarens anvisningar, föras in i ert underhållssystem, och personalen ska ha den utbildning som behövs. Vårdgivaren ska utse och dokumentera vem som utför uppgifterna.

Vi rekommenderar ett utrustningsregister med tillverkare, modell, serienummer, placering, ansvarig och serviceintervall, där tillverkarens anvisning styr intervallet. Dokumentera service och fel, och ta trasig eller misstänkt osäker utrustning ur bruk direkt.

Negativa händelser och tillbud anmäls snarast till Läkemedelsverket och tillverkaren. Gäller det en egentillverkad produkt, till exempel något ni fräst eller 3D-skrivit själva, anmäls händelsen i stället till IVO. Gör en särskild bedömning innan ni börjar tillverka själva.

Källa: Socialstyrelsen: HSLF-FS 2021:52 om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården (konsoliderad)

Måste vi kunna spåra vilka material och implantat en patient har fått?

Ja. Vårdgivaren ska se till att medicintekniska produkter som förskrivits, lämnats ut eller tillförts patienter kan spåras (HSLF-FS 2021:52). Patienter som fått implantat ska dessutom få information och implantatkort enligt EU:s förordning om medicintekniska produkter.

För implantat rekommenderar vi fullständiga uppgifter i journalen: tillverkare, system, artikelnummer, LOT eller batch, serienummer och UDI där det finns, datum och position. För permanenta material som komposit och cement bör produkt och LOT kunna knytas till patient och behandling, så att ni vid en återkallelse kan ta fram alla patienter som fått en viss LOT.

Tandtekniska arbeten är specialanpassade produkter. Anvisningen till laboratoriet och följesedeln bör kunna kopplas till patienten. Bestäm hur LOT registreras, till exempel i journaltext eller genom skanning, så att alla behandlare gör lika, och testa spårbarheten med stickprov.

Källa: Socialstyrelsen: HSLF-FS 2021:52 (konsoliderad), 2 kap. 2 § och 6 kap. 1 §

Behöver vi anmäla eller ha tillstånd för vår röntgenutrustning?

Ja, röntgen kräver anmälan eller tillstånd hos Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM). Det är skilt från IVO:s tillstånd för tandvårdsverksamheten, men röntgenutrustningen ska beskrivas korrekt i tillståndsansökan till IVO.

Enligt SSM gäller anmälningsplikt för odontologisk verksamhet med intraoral bildmottagare. Tillstånd från SSM krävs för panoramaröntgen, dentaldatortomografi (CBCT), portabel eller handhållen röntgen, för användning av panorama eller CBCT som ägs av ett annat företag och för intraoral utrustning som inte uppfyller kraven i SSMFS 2018:2. En anmälan gäller i fem år och kan förnyas tidigast sex månader innan den löper ut.

Spara anmälan eller tillståndet med datum och ärendenummer. Avvecklar ni utrustning kan den avregistreras i SSM:s e-tjänst. Vid ny apparat, flytt eller andra ändringar, kontakta SSM om vad som gäller för er.

Källa: Strålsäkerhetsmyndigheten: Tillstånd och anmälan av odontologisk verksamhet

Vad är en radiologisk ledningsfunktion och vem kan ha den?

Varje odontologisk verksamhet med röntgen ska ha tillgång till en radiologisk ledningsfunktion enligt Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter om medicinska exponeringar (SSMFS 2018:5). Funktionen ska vara anpassad till verksamhetens art och omfattning, ha den kompetens som behövs och medverka i berättigandeprocessen och i strålskyddsarbetet för patienterna.

För intraoral röntgen ska funktionen innehas av en tandläkare. För panoramaröntgen eller kefalostat krävs en tandläkare med särskild utbildning inom panoramaröntgendiagnostik respektive kefalografi. Ledningsfunktionen ska också medverka när ni köper in röntgenutrustning.

Vi rekommenderar att utnämningen görs skriftligt, med uppgifterna uppräknade, med en ersättare och med årlig omprövning. Vårdgivaren har det yttersta ansvaret för att anmälan eller tillstånd hos SSM finns och att funktionen får tid och resurser.

Källa: SSMFS 2018:5 Medicinska exponeringar (konsoliderad), 3 kap. 1 §, 4 kap. 2 § och 7 kap. 3–4 §§

Vilka regler gäller när vi tar och granskar röntgenbilder?

Varje röntgenundersökning ska vara berättigad och optimerad enligt strålskyddslagen. SSMFS 2018:5 kräver att verksamheten har riktlinjer för berättigandebedömning och skriftliga metodbeskrivningar för alla rutinmässiga undersökningsmetoder, där det framgår vem som svarar för varje moment. Metodbeskrivningarna ska i tillämpliga fall innehålla alternativ för gravida.

I praktiken innebär det att indikationen bedöms individuellt utifrån anamnes och klinisk undersökning och dokumenteras i journalen, och att dosen hålls så låg som möjligt med bibehållen diagnostisk kvalitet, med särskilda inställningar för barn.

Som god praxis rekommenderar vi att ni tar fram tidigare bilder innan nya tas, använder sensorhållare, låter behörig personal granska hela bilden och journalföra fynden, registrerar omtagningar med orsak och har metodbeskrivningen tillgänglig vid varje apparat.

Källa: SSMFS 2018:5 Medicinska exponeringar (konsoliderad), 2 kap. 1 § och 5 kap. 1–2 §§

Vilka kontroller ska göras av röntgenutrustningen?

Enligt SSMFS 2018:5 ska en leveranskontroll göras innan utrustningen tas i kliniskt bruk. Därefter ska funktions- och prestandakontroller göras i den omfattning och med de intervall som krävs för att utrustningen ska fungera som avsett, och alltid efter ingrepp som kan ha påverkat utrustningen. För varje utrustning ska det finnas en utsedd person eller funktion som beslutar om den får användas igen efter service. Det ska också finnas acceptanskriterier, och avvikelser som innebär strålskyddsrisk ska rättas till.

Föreskriften anger inga fasta intervall. Som grundnivå rekommenderar vi årlig kontroll av apparaten och tätare kontroll av bildkedjan, alltså sensorer, bildplattor och granskningsskärmar, om inte tillverkaren anger annat.

Kontrollerna hamnar lätt mellan röntgenrutinen och serviceplanen. Ange därför för varje kontroll vem som ansvarar och vem som utför, och spara protokollen.

Källa: SSMFS 2018:5 Medicinska exponeringar (konsoliderad), 4 kap. 3–5 §§

Vilka krav gäller för läkemedelshanteringen på kliniken?

Läkemedelshantering i tandvården regleras av Socialstyrelsens föreskrifter HSLF-FS 2017:37 om ordination och hantering av läkemedel. Vårdgivaren ska fastställa rutiner för ordination och hantering. Läkemedel ska förvaras oåtkomligt för obehöriga, enligt tillverkarens anvisningar och i ett förråd anpassat till verksamheten. Av rutinerna ska det framgå vilka läkemedel som får förvaras utanför förrådet, till exempel lokalanestetika i behandlingsrummen och akutläkemedel. Varje ordination ska dokumenteras med ordinationsorsak.

Vårdgivaren ska också se till att läkemedelshanteringen regelbundet granskas av någon utomstående. Enligt Socialstyrelsens allmänna råd bör det ske minst en gång per år.

Som praxis rekommenderar vi en utsedd läkemedelsansvarig tandläkare, en fastställd sortimentslista, låst förvaring, temperaturkontroll för kylvaror, tydlig markering av överkänslighet i journalen, regelbunden kontroll av utgångsdatum och att kasserade läkemedel lämnas till apotek eller godkänd mottagare.

Källa: Socialstyrelsen: HSLF-FS 2017:37 (konsoliderad), 4 kap. 2–3 §§, 6 kap. 10 § och 12 kap. 1–5 §§

När ska vi rapportera en läkemedelsbiverkning?

Misstänkta biverkningar rapporteras till Läkemedelsverket, och det räcker med en misstanke. Sambandet mellan läkemedlet och reaktionen behöver inte vara fastställt. Läkemedelsverket framhåller att det är särskilt viktigt att rapportera allvarliga eller okända misstänkta biverkningar och sådana som tycks öka i frekvens.

Skyldigheten ligger på den som bedriver hälso- och sjukvård, och i praktiken rapporterar tandläkaren. Rapporten görs i Läkemedelsverkets e-tjänst. Den nationella föreskriften är LVFS 2012:14 om säkerhetsövervakning av humanläkemedel.

Journalför reaktionen och markera överkänsligheten tydligt i journalen. Registrera också händelsen som avvikelse i ert eget system. Har patienten skadats ska hon eller han informeras om möjligheten att söka ersättning, till exempel från läkemedelsförsäkringen.

Källor: Läkemedelsverket: Misstänkt biverkning hos människa · Läkemedelsverket: LVFS 2012:14 om säkerhetsövervakning av humanläkemedel · Patientsäkerhetslagen (2010:659) 3 kap. 8 §

Vilka krav gäller för hjärt-lungräddning och hjärtstartare?

Det finns ingen föreskrift som anger exakt hur tandvården ska organisera HLR, men kliniken ska kunna hantera akuta situationer på ett patientsäkert sätt. Vi rekommenderar att alla medarbetare utbildas i hjärt-lungräddning med hjärtstartare och repeterar regelbundet, till exempel vart eller vartannat år, enligt Svenska rådet för hjärt-lungräddnings aktuella riktlinjer.

Har kliniken en egen hjärtstartare rekommenderar HLR-rådet att den registreras i Hjärtstartarregistret i samband med inköp och märks ut med skylt enligt nationell standard. Utse en namngiven ansvarig med ersättare som kontrollerar apparaten, batteri och elektroder regelbundet och dokumenterar med datum och signatur. Saknar ni egen, ange i rutinen var närmaste finns.

Öva ett akut scenario med hela teamet minst en gång per år och bestäm i förväg vem som leder, larmar, hämtar utrustning och dokumenterar.

Källa: HLR-rådets rekommendationer om hjärtstartare (2026)

Tjugo minuter, så vet ni var ni står.

Vi går igenom ert läge, vilken frist som gäller och vad som saknas. Det kostar inget.

Boka 20 minuter

Fler ämnen i frågewikin

Vi är en oberoende rådgivningspartner och är inte en del av eller anslutna till IVO. Innehållet på denna sida är allmän information och ersätter inte rådgivning i det enskilda fallet.